Oj nu har den här bloggen inte sagt så mycket under väldigt lång tid. Men som sagt har jag varit i Taizé, en liten by i Frankrike där det finns ett kloster massa baracker och ännu fler tält. Medan jag har varit där har funderat på om jag ska bli nunna, tankarna har funnits i mitt huvud sedan vi satt på en buss i när jag konfirmerade mig. Fast nej jag ska verkligen inte bli nunna även om Linnéa tycker att jag ska bli det.

Vad gör man i ett kloster hela dagarna då? Jo man vaknar alldeles för tidigt för att gå till kyrkan. Sen äter man frukost efter det har man någon syssla att göra allt från jobb till samtalsgrupp. Sen går man i kyrkan igen sen är det lunch efter det gör man sin andra syssla sen är det middag och kyrka och tillslut är det Oyak som gäller. Det låter grymt tråkigt jag vet, gå i kyrkan tre gånger om dagen och bara jobba eller prata om bibeltexter.

Men nu ska ni få höra hur mina dagar har sett ut under dom här dagarna. Först vaknade jag gick till kyrkan och gäspade mig genom hela gudstjänsten sen gick jag och Hanna förbi hela matkön för att komma in till köket där våra väldigt fina förkläden hängde… Vi tog på oss dom och väntade på att vi skulle få hämta den underbart goda frukosten som bestod av en baguette, två chokladbitar, lite smör och (ljummen) varmchoklad. När vi hade ätit upp gick vi in i köket till the Big-Washing-Up-Team där diskade vi jättekastruller, jättevispar, jätteslevar mm. Och den nya diskmaskinen som diskar lådor heter Line Dance Evolution 72, jag måste ha diskat över 1000 lådor. Tänk er den här veckan var det ca 4500 personer i Taizé det betyder mycket saker som ska diskas och allt diskas utan maskiner. Men i alla fall när vi var klar med frukostdisken duschade vi och sen hann vi ta det lite lugnt. Sen bar det av till kyrkan igen och efter det gick vi förbi kön igen och slängde i oss maten och började diska lunchdisken.

Sen gick vi på bibel instruction med brother Simon från Senegal en rolig man som inte gillade klockor eller skor för den delen. Sen gick vi till våra smågrupper. Min bestod av en(!) tysk, några portugiser och fyra fransmän varav en fransman kunde prata engelska. Men vi lekte och hade det trevligt ändå. Men sista dagen tyckte Simon att vi skulle få gå till en by som låg enligt han ca 1 km från Taizé. Den låg ca en timmes gångavstånd därifrån… Vi gick och gick och gick, Hanna klagade hela vägen och när vi väl kom fram gick vi in i en kyrka sjöng en sång och fortsatte till en fotboll/basketplan. Då tittade jag på klockan och insåg att vi hade väldigt bråttom tillbaka vi sa att vi var tvungen att gå tillbaka, då undrade han om vi inte ens hade tid att vänta på teet (som smakar utspädd honung), vi sa nej. Sen började vi den länga vandringen hem igen. Men vi hann inte långt då kom det en annan broder och frågade om vi ville ha skjuts, såklart vi ville! Vi var framme på några minuter.

Sen väntar middagen, all mat är en gegga i olika färger. Men jag är inte så kräsen så jag tycker att det mesta är ganska gott. Sen är det kyrkan för sista gången under dagen och efter det är det Oyak. Oyak är ett ställe där man pratar leker, köper mat och godis. Sen är det god natt.

Oj bussresan på 36 timmar enkelväg höll jag på att glömma. Resan ner har jag redan förträngt. Resan hem började redan på Oyak, jag hade sedan en lång tid bestämt att jag inte skulle lära känna någon ny eller försöka att inte lära känna någon ny i alla fall. Men när vi stod där sista kvällen började Julian prata med mig och han var ju trevlig men som tur var hann jag inte lära känna han så mycket så det var inte så jobbigt att säga hejdå. När vi satt på bussen och vinkade till alla utanför började grinklaset, jag klarade mig från tårar men vissa grinade väldigt länge… Jag blundade och försökte sova medan jag intalade mig själv att jag inte alls mådde illa. Tillslut bad jag ändå om en åksjuketablett men eftersom den inte hjälpte på två minuter så jag gick fram och satte mig bredvid busschauffören. Han var lite läskig, jag var nästan lite rädd att han skulle stanna på en rastplats. Men då log jag för mig själv och sen somnade jag till ett tag sedan gick jag tillbaka till min plats.

Två färjor senare var vi i Sverige, bara en natt kvar på bussen. Den natten låg jag inklämd mellan några säten på golvet. Jag har aldrig känt mig så stor i hela mitt liv… Jag fick knappt plats.

Det var mina dagar i stora drag.
Och här kommer mina dagar i bilder.


                                                  Welcome


Matkö

Blompojken                                 Pucko

Have you signed the paper this year?




Oyak

Kyrkan


The-Big-Washing-Up-Team




"Jag älskar dig Mimmi"- Lucas






Tystadalen


Samtalsgruppen utan portugiserna

Bykyrkan

Jag och Malte

                                                  Brother Simon





En bild på den underbara taletten får avsluta min berättelse om Taizé.
Ursäkta röran med bilderna men det blir inte alltid som man tänker dig...