.

Jag lägger ut en bild på den vägen sen för nu vägrar det att fungera...

.

Idag mötte jag upp en tjej på Starbucks efter ett tag droppade det bara in fler och fler så till slut var vi sju stycken. Min familj blir bara större och större, för man blir som en liten Au Pair familj tillsammans.

.

Det blev något strul med banken också. Jag insåg att jag ibara hade fått lön en gång hittills och jag borde ha fått det två gånger, Au Pairer får lön varje vecka. Jag frågade min värdpappa och vi kollade genom det och det visade sig att banken hade gett Nathalie mina pengar... Det är alltså bra att prata med sina värdföräldrar om något skulle hända eller om du känner att något är fel. Ofta är det något du stör dig på som dom inte ens har tänkt på.

.

En av Au Pairerna som var på Starbucks ikväll.

Jag köpte ett par joggingskor idag som jag ska använda både inne och ute för det är så man gör här i USA fick jag lära mig.

Det kommer mer bilder sen. Nu ska jag åka iväg och förhoppningsvis köpa två par träningsskor.

Tyvärr så är det fortfarande segt att lägga ut bilder så ni för helt enkelt vänta ett tag till... Idag gjorde jag iallafall en rolig sak, jag gick in i tv-rummet där pappan sitter och kollar på tv med barnen, Disney Chanel eller något liknande. Då säger jag till han "Kul kvällstv?". Han tittade bara på mig, ops jag hade läst på svenska innan så jag sa hela meningen på svenska...

.

Igår var jag med Christin och två andra tjejer, vi åt, fikade och pratade hela kvällen lång. Det känns att engelskan kommer till mig lättare nu.

.

Idag jobbade jag till klockan 12.00. Klockan 10.30 bestämde jag mig för att åka in till New York för att möta upp tre andra tjejer. Jag vandrade från Penn Station ch ner till Union Square helt själv. Johanna frågade mig hur jag kunde hitta så bra när vi skulle gå tillbaka. Det är ju så att Manhattans gator ligger som ett rutnät, avenyerna går från norr till söder och gatorna går från öst till väst. Penn Station ligger på 7th ave and 34th st och jag gick till 4th ave and 14th st, det är en bit och mina fötter värker fortfarande. Jag gick nämligen i cirklar innan jag hittade mina vänner, dom visste nämligen inte riktigt vart dom var så jag gick åt det håller jag trodde men det visade sig vara helt fel håll...

.

Jag hade tänkt lägga in massvis av bilder nu men av någon anledning så vill inte datorn att jag ska göra det så jag försöker igen imorgon.

.

Det är ett stort hus som ligger ca 250 meter från havet. Jag bor på en egen våning, riktigt skönt. Jag ska lägga ut bilder senare, jag orkade inte ta med mig kameran hit.

Här är lite myter om USA och amerikaner.

.

- Det finns inte alltid trottoarer.

- Killarna är inte så snygga som på filmerna.

- Jag har sett tjocka människor men just i Westfield är jag nästan störst!

- På affärerna packar dom varorna åt en.

- Man får svänga höger i trafikljusen även om det visar rött.

- Man kan dricka vattnet från kranen men det smakar klor.

.

Har jag glömt något?

.

Eller en sak till har jag gjort, Nathale lämnade en bok till mig där hon hade skrivit lite, t.ex. några bra adresser, kontaktuppgifter mm. så jag lade till: Lite recept och ideér för mat till barnen, kanallista till TV:n, vad jag och Nathalie har köpt för presenter och lite annat som kan vara bra att veta. Så detta blev en travel book för Au Pairerna i den här familjen.

.

Jag pratade med min far idag för första gången sedan jag kom hit. Han skvallrade lite om att Emma's drängar i Ramvik (en manskör) ska göra en extra föreställning av "Aprilskämt med drängarna". Dom hade en föreställning i våras som såldes ut på direkten. Medan den var så var jag i Stockholm och nu kommer jag vara här i Westfield... Turen är på min sida. Jag som verkligen ville se den föreställningen!

.

Jag tänkte skriva ett långt inlägg om vad jag lämnade hemma i Sverige men det får jag ta en annan gång. Det viktiga är att människorna jag lämnade förstår att jag saknar dom.

.

Jag gjorde Swedish pancakes till barnen.

Vi spelade monster golf.

Jag skrev en önskan på svenska.

Jag vill bara att du finns kvar när jag komer hem!

.

Jag parkerade bilen hon henne och sen gick vi in till Downtown för att titta lite. Det var fullt med folk på alla gator, väldigt mysig. Jag måste erkänna att jag kände mig lite som hemma.

.

Längesedan!

På orientation i Stamford fick vi lära oss att först kommer vi vilja åka hem sen kommer man in i "smekmånaden" allt är nytt, bra och kul. Sen får man en kulturchock, då blir allt jobbigt man vill hem och man hatar landet, då det går över och allt blir vardag. Sen när man kommer tillbaka till sitt hemland ska man gå igenom smekmånaden och kulturchocken igen. Det låter väldigt konstigt och jag tror inte riktigt på det men det är väl bara att vänta och se vad som händer.

.

Jag är inte så ledsen som det ser ut.

.

Det enda vi märkte av orkanen var regnet och nu blåser det lite. Bara som en helt vanlig dag med lite sämre väder.

.

I fredags med Johanna och Jenny

Jag har tre meningar med min blogg.

1. Jag använder det som en dagbok för att komma ihåg mitt år senare.

2. För alla nära och kära hemma som gärna vill veta vad jag gör här borta.

3. För att peppa andra och för att hjälpa andra som behöver det.

.

Jag läser Lias blogg och hon åkte till Spanien som Au Pair en vecka efter mig. Hon var lite deppig och det hon förklarade på sin blogg var precis det jag kände så jag ringde henne för att vi båda skulle kunna prata av oss lite.

.

Tyvärr så är internet fortfarande så segt att jag inte kan lägga upp bilder, undra om det har något med orkanen att göra?

.

Panik i USA inför orkanens anomst, så skrivs det i Aftonbladet (klicka på texten så kommer ni till artikeln). Men här hemma är det då ingen panik, vi har knppt hört om det. Dock så planerar både jag och Nathalie att ta oss in till New York i helgen, vi får se om det blir av...

Förresten så har jag varit med om tre jordbävningar, en här i New Jersey, en på Kreta och ni har väl inte glömt att Härnösand skakades av en jordbävning för ett tag sedan.

Bea Begtsdotter har alltid sagt att man måste få 16 kramar per dag för att vara lycklig och nu visade Kalle-Rickard denna film. Jag började le direkt!

.