Idag har varit en väldigt bra dag! Inte allt för mycket bråk med barnen och helt själv. Jag fick till och med agera rörmokare... Efter jag slutade åkte jag till en tysk Au Pair som jag delade rum med under orientation. Jag la in adressen i GPSen och började köra men många vägar är avstängda här p.g.a orkanen så jag fick hitta på lite själv hur jag skulle ta mig dit så jag lärde mig riktigt mycket av det. Jag ska köra vilse lite mer tror jag!
.
Jag parkerade bilen hon henne och sen gick vi in till Downtown för att titta lite. Det var fullt med folk på alla gator, väldigt mysig. Jag måste erkänna att jag kände mig lite som hemma.
Ja, jag känner mig äcklig... Nathalie varnade mig så fort jag kom hit, hon sa att jag skulle få finnar. Jag vet inte varför det blir så, kanske är det maten eller luften men nu har det hänt, jag känner mig prickig. Dessutom vaknade jag imorse och mitt hår var väldigt väldigt fett! Så fett har det aldrig varit... inte ens efter en vecka utan dusch i fjällen.
På orientation i Stamford fick vi lära oss att först kommer vi vilja åka hem sen kommer man in i "smekmånaden" allt är nytt, bra och kul. Sen får man en kulturchock, då blir allt jobbigt man vill hem och man hatar landet, då det går över och allt blir vardag. Sen när man kommer tillbaka till sitt hemland ska man gå igenom smekmånaden och kulturchocken igen. Det låter väldigt konstigt och jag tror inte riktigt på det men det är väl bara att vänta och se vad som händer.
Ja, jag överlevde orkanen Irene! Vi tittade på film, pratade skit och tittade på nyheterna igår. Idag vaknade jag av att vi fick strömavbrott, i nio timmar fick vi klara oss utan ström! Vi har målat naglarna på Nathalie i alla färger och mönster sen läste jag en bok och sov lite. Äntligen har vi kontakt med omvärlden!
.
Det enda vi märkte av orkanen var regnet och nu blåser det lite. Bara som en helt vanlig dag med lite sämre väder.
1. Jag använder det som en dagbok för att komma ihåg mitt år senare.
2. För alla nära och kära hemma som gärna vill veta vad jag gör här borta.
3. För att peppa andra och för att hjälpa andra som behöver det.
.
Jag läser Lias blogg och hon åkte till Spanien som Au Pair en vecka efter mig. Hon var lite deppig och det hon förklarade på sin blogg var precis det jag kände så jag ringde henne för att vi båda skulle kunna prata av oss lite.
Nathalies kompis som bor i Hoboken, New York har evakuerat så hon har flyttat hit till oss över helgen. Så innan Irene besöker oss åt vi lunch på stan och handlade lite överlevnadsgodis (eftersom jag lämnade mitt med Johanna igår). När vi gick genom Westfield såg vi att Victorias Secret har slagit igen deras fönster och andra butiker har tejpat över fönstren. Allt känns bara mer och mer som en film!
.
Tyvärr så är internet fortfarande så segt att jag inte kan lägga upp bilder, undra om det har något med orkanen att göra?
dag var jag själv med barnen, det gick bra och alla kom ut ur huset levande. Dom åkte bort över helgen och jag åkte till Downtown för att träffa Jenny och Johanna. Vi åt middag i ca tre timmar, skådade ett slagsmål och pratade av oss lite om allt möjligt. Vi Au Pairer jämför så klart allt som vi kan, husen vi bor i, bilarna vi kör, åldrar på barnen mm. Vissa har ett bättre hus och andras barn beter sig bättre. Men i slut ändan så har man valt sin familj själv, så det är nog just dom som är bäst för en själv. Men om vi Au Pairer jämför så mycket då måste ju familjerna också göra det. Vem som har den duktigaste, bäst klädda, och den Au Pairen med de bästa värderingarna.
.
När vi hade ätit klart och dom började stänga gick vi ut och då träffade jag min värdmammas föräldrar utanför, hur trevliga som helst! Vi stod och pratade med dom ett tag och sen fortsatte vi går runt lite i Westfield, en mysig liten stad. Vi fick även höra att Westfield har ett väldigt speciellt utseende så det är tydligen många filmer som har spelats in där. Det kan man inte tro när man går runt i den lila staden.
.
Sen åkte vi till en mataffär och köpte lite överlevnadsgodis. Men det glömde jag i Johannas bil så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till när orkanen kommer... Men mina värdföräldrar försäkrade mig om att det finns tillräckligt med mat och jag är inte så orolig, det känns bara som att vi är med i en film.
Johanna och Jenny.
Okej egenligen så skulle jag lägga upp några bilder från affären också men internet är så segt nu... Om vi fortfarande har internet imorgon lägger jag ut dom imorgon.
Japp idag har jag varit på Chuck E. Cheese's, det var ungefär det jobbigaste jag har gjort sen jag landade. Jag och Nathalie åkte dit med tvillingarna, mormorn och två kusiner. Barnen sprang runt som tokiga och var döttströtta på vägen till Westfield. Chuck E är ett ställe där det bara är massa spel och automater och saker överallt plus massor av barn som springer och skriker. Det går inte att prata där! En Amerikansk mardröm. Dessutom beställde jag en macka när jag var där och jag fick pommes frites till... Hur går det ihop? Jag tog ett sen fick barnen äta bäst dom ville.
.
Panik i USA inför orkanens anomst, så skrivs det i Aftonbladet (klicka på texten så kommer ni till artikeln). Men här hemma är det då ingen panik, vi har knppt hört om det. Dock så planerar både jag och Nathalie att ta oss in till New York i helgen, vi får se om det blir av...
Jag växlade lite pengar till dollar innan jag kom hit, då fick jag bara sedlar och nu har jag nästan bara mynt kvar... eftersom jag inte riktigt har lärt mig vilka mynt som är vilka så har jag inte heller använt dom. På hem nu ikväll så sa Nathalie att många samlar på Quarters eftersom dom kommer från olika stater. Så när jag kom hem tog jag en närmre titt på mynten så nu vet jag hur dom ser ut. Dessutom bestämde jag mig också för att samla, jag hittade: Connecticut, Indiana, Lousiana och Massachusetts, bara några kvar...
Förresten så har jag varit med om tre jordbävningar, en här i New Jersey, en på Kreta och ni har väl inte glömt att Härnösand skakades av en jordbävning för ett tag sedan.
Jag fick några böcker av Nathalie som hon inte vill ta med till Sverige. Bland dom böckerna hittade jag Dear John på engelska. Jag läste prologen igår (jag var för trött för att läsa mer), då hittade jag den här meningen som gjorde mig lite gladare.
.
I fell in live with her when we were together, then fell deeper in love with her in the years we were apart.
Idag var vi vid poolen, direkt då vi kom dit möttes vi av tre livvakter i röda shorts och lite längre bort står en tjej i röd baddräkt. Dock så var tyvärr ingen av killarna något att titta på... tacka vet jag Sverige! När vi hade solat och badat ett tag låg alla och halvsov på filten då började marken skaka och sedan ryktades det om att det var en jordbävning. Det hade sitt centrum i Virginia där den mätte 5,9 på richterskalan. Den kändes tydligen mer i New York än vad det gjorde i Westfield. Detta var andra gången jag var med om en jordbävning, första gången var på Kreta när jag var 10. Det var ungefär lika stark den kanske till och med var starkare (kommer inte riktigt ihåg), jag låg i alla fall och sov i godan ro...
Film 1: Den är filmad på väg till Time Square. Jag syns lite i den filmen, eller jag är huvudrollen!
Film 2: Den är filmad på Toys R Us, T-rex och Nathalie syns i den filmen.
Film 3: Den är från Penn Station från när vi skulle hem från New York. Dom har ett system där, på grund av all terrorism så visar dom inte från vilket spår tåget går från förrän 10 min innan avgång. Därför står alla och tittar på tvskärmarna och sen rusar alla mot tågen. Ni kan se mig springa i slutet av filmen.
Nu är jag officiellt en Au Pair! För ikväll var jag på Starbucks med massvis av andra Au Pairer. Det är något alla Au Pairer gör i hela USA tror jag.
.
På eftermiddagen övningskörde jag lite. Det gick bra förutom att bilen jag kör har en väldigt stor dödvinkel! Det kunde ha gått illa men jag såg ju inte alls bilen som höll på att köra om mig på insidan... Det hände ingenting förutom att tanten blev lite arg och körde om mig när jag hade stannat vid rött trafikljus. New Jersey drivers...
Om jag säger att jag ska in till city här så menar jag New York, det är lite häftigt! Fast jag har inte riktigt förstått att det här ska vara mitt hem i ett år framöver, det är en känsla man ine kan beskriva förrän man upplever den. Men det känns ungfär som att jag är på semester.
.
Idag var jag Johanna och Nathalie inne i New York. Staden där man går! Mina fötter värker fortfarande... Vi var på Time Square, m&m's, en bit in i SoHo och NoHo sen gick vi tillbaka hela vägen. Mellan åt vi riktigt god Yoghurtglass och sen på en Italiensk restaurang. Det var en bra dag och vi mötte upp två andra svenska Au Pairer och stötte på två till.
Förresten så är det fint väder här i Westfield. Idag när vi promenerade var solen så stark att jag brände mig, ca 30 grader är det. Nästa år kommer jag hem till höstvädret!
Nu har jag varit här i två dygn och det känns bättre och bättre för varje timme. Första dagen var det ganska jobbig, jag kommer ju till en familj som lever i ett annat land så både landet och familijen har olika värderingar än Sverige och min familj. Det var idag det började känns riktigt bra. Jag och Nathalie (deras nuvarande, snart gamla Au Pair) gick i till Westfields downtown för att få en guidad tur på gymmet. Där ska jag börja träna, dock så är det inte riktigt lika fint som hemma men det får duga man ska ju ändå bara svetta ner maskinerna. På väg hem såg Nathalie en annan svensk Au Pair som bor här så vi gick med henne till Starbucks för att möta upp en fjärde svensk Au Pair. Vi gick och gick och gick... USA är inte gjort så att man ska kunna gå, ibland finns det trottoarer och ibland inte. I alla fall så kändes det bättre när jag träffade två andra svenskar här.
Nu sitter jag och tittar på TV och det är riktigt jobbigt, det finns typ 300 kanaler så det är riktigt svårt att hitta något att titta på...
Nu sitter jag i det rum som ska vara mitt rum i ett helt år framöver. Jag ska nog köpa en liten kalender och där räkna ner tills den dägen jag ska åka hem, inte för att jag vill hem nu men det kan vara kul att veta ungefär hur fort tiden går. Annars så har vi ätit glass idag in the Downtown, Westfield är den enda (om jag minns rätt) stad i New Jersey som har ett Downtown. Den gamla Au Pairen, Nathalie bor fortfarande här, hon kommer att stanna ca 1,5 veckor medan jag är här. Vilket kommer blir riktigt skönt, dom flesta börjar jobba helt själva under nästa vecka.
.
Bilder på rummet lägger jag ut imorgon för just nu är jag halvt död.
Vi har precis kommit tillbaka från New York, på vägen hem somnade jag direkt när vi körde ut från Manhattan och vaknade ca 5 sekunder efter och då var vi på hotellet (egentligen tog det ca 45 minuter till en timme). Nu sitter jag och mina roomies vid datorerna och skriver till alla som är ute på facebook hemma, vilket inte är någon! Tur att mail finns, jag har aldrig mailat så mycket i hela mitt liv som jag har gjort under denna sommar.
Hur som helst, New York, the big apple, the city that never sleeps. Bilderna får prata för sig själva. Imorgon kommer min värdpappa och hämtar mig, nervöst! Ska vi skaka hand eller kramas?
Nu blöder mina ögon! Jag chansade på vissa bilder men det får ni stå ut med.
Idag är det onsdag och vi ska börja dagen med föreläsningar och första hjälpen på hotellet sen vid middagstid ska vi åka på en New York tour. Det är det alla har gått runt och längtat efter sedan vi landade i detta land!
I morse vaknade jag klockan sex av att en tjej som jag inte kände igen gick på toa. Alltså hade jag fått en till rumskamrat så då var vi helt plötsligt tre i rummet. Sen åt vi en "riktig Amerikans frukost" eller en vanlig frukost rättare sagt. Sen hade vi föreläsning hela förmiddagen och på lunchen passade vi på att gå till gallerian, där blev det strömavbrott precis när vi skulle gå tillbaka. Väl på hotellet diskuterade dom om vi skulle få gå in till våra rum eller om vi skulle ut på gatan. det slutade med att vi fick gå fram och tillbaka men tillslut var det en av personalen som visade oss till trapporna, dock så gick vi vilse i trapphuset när vi skulle ner igen... Men vi hann ner till nästa föreläsning men efter ett tag kom det inte en dam och sa att att det brann och att alla skulle ut på gatan. Där ute stod vi och kollade på alla sex brandbilar med tillhörande brandmän. När dom var klar inne gick 186 unga Au Pairer förbi dom och då säger en av dom "It was the right day to come here".
Efter middagen bestämde vi oss för att gå till Target men vi kom inte så längt. Vi kom till brandstationen. Där körde dom ut två brandbilar och visade oss massa saker.
Dåligt skrivet men klockan är 22.10 här och jag är lite jet lagged... På hotellet går vi runt som zombies på grund av det.
I natt åkte vi halv ett från Härnösand, kom till Arlanda kl fem... tidigt! Jag väntade på Ellen (en tjej som skulle åka samtidigt som mig), checkade in, väntade på Ellen, gick till gaten, väntade på Ellen, gick in i gaten, väntade på Ellen, gick på planet och efter ett tag kom hon dit. Det var första gången vi träffades men ändå ade vi så mycket gemensamt, vi gör ju samma idiotiska sak! Sen väntade vi på lygplatsen i Newark, New Jersey, väntade och väntade. Det kom bara fler och fler Au Pairer dit, bara tyskar som vanligt när jag åker utomlands (Taizé). Vi kom till hotellet, ett väldans fint sådant, fick en genomgång om lite saker, åt middag och nu är jag helt död! Klockan är nu halv nio här (halv tre i Sverige) och jag tänker gå och lägga mig.
Ett sista kort på rummet hemma.
Ellen på planet.
Hotellrummet som jag än så länge delar med en tysk tjej som ska bo i samma stad som mig.
Om 13 timmar lyfter jag! Jag har fortfarande inte förstått det... Just nu sitter jag i soffan och försöker bli frisk från min förkylning. Jag ska bara väga väskan, duscha och prata i telefon sen är jag helt klar för att åka. Jag måste säga att jag är ute i god tid den här gången!
Igår började jag packa lite smått, jag har väl mycket att tänka på men vad ska jag ta med mig mer än kläder och datorn? Egentligen behövs det inte så mycket mer saker tycker jag, jag kommer ju ändå köpa mycket under ett år. Sen kokade jag lite saft eftersom dom tydligen inte har det och hela familjen tycker om det. Istället för att köpa presenter till en familj man knappt känner.
Under kvällen och natten var släkten här för att säga hejdå till mig och idag åt jag lunch med Joakim, Anton och Christoffer. Trevligt, trevligt. Så nu har jag nog sagt hejdå till alla.
I torsdags fick jag denna berlock till mitt Thomas Sabo armband av Bea och Sandra.
Jag fick också en bok om New York som jag redan har packat ner i väskan.
Idag hälsade både jag och Sandra på Amanda på Lindex. Jag och Sandra kostar 25 kr/ st.
Igår åkte jag och några nära vänner till Hornö för att äta en väldigt god (och dyr, enligt Magnus) middag. Efter middagen lektes det lite i lekparken innan vi åkte ut till Bea för att hämta lite efterrätt och sedan åka till Vårdkasen för att fika och ha presentutdelning. Jag och Sandra fick varsinn, väldigt fina sådana tycker jag!
PS. Jag fick mitt körkort idag så nu är det bara att tuta och köra när jag väl kommer fram till USA. DS.
Sedan i måndags har det varit lite kaotiskt med visumet för när jag var på ambassaden i måndags sa dom att jag kanske inte skulle hinna få det i tid. Det har mailats till familjen och jag har pratat med folk i Malmö och London. Jag vet inte riktigt hur mycket av situationen som har snabbats på med alla samtal och förmedlingens besök på ambassaden. Men hur som helst så fick jag mitt Visum idag!
Samtidigt som jag fick lappen om att jag hade ett kuert att hämta på OKQ8 så fick jag ett brev från motormännen. Jag öppnade kuvertet och öppnade det internationella körkortet. Om jag skulle åka till Ryssland, byta namn, skaffa bruna linser och färga håret skulle jag nog kunna använda det där körkortet... Dom hade alltså lagt i fel körtkort i mitt kuvert, så jag ringde i panik eftersom det bara är fyra dagar kvar tills jag åker. Det slutade med att jag skulle maila in en ny bild så skulle dom fixa ett nytt idag och skicka det med expresspost! Imorgon ska jag ha körkortet i handen också.
Så nu är jag redo att åka, ska bara packa.
Idag är det avskedsmiddag med tjejerna och Magnus. Det ryktas om att jag ska få en födelsedagspresent.
I går var jag på ambassaden där jag spenderade 4,5 timmar, ont i rumpan hade jag! Först stod jag i en kö utanför i en timme sen gick jag genom en säkerhetskontroll, det påminnde om en miniflygplats. Såklart så började det pipa när jag gick genom så tillslut stod jag där utan skor. Sen väntade jag i två timmar på att mitt nummer skulle ropas upp så att dom skulle ta alla mina papper efter det väntade jag 1,5 timmar till för att dom skulle fråga vart jag skulle bo och hur många barn jag skulle ta hand om samt deras ålder. Sen var jag så irriterad att jag glömde gå på toa när jag gick därifrån.
Innan jag åkte till Stockholm var jag ju i Skövde hos Fredric. Vi hade en trevlig helg och sen ett jobbigt farväl...
Nu sitter jag hos Fredric i Skövde och har precis gjort klart allt jag måste för att åka. Eller jag har bara ett möte på ambassaden på måndag kvar. Det går lite bra för mig nu.
Jag har itne skrivit så mycket på ett tag för jag har aldrig varit ensam och jag har haft fullt upp med jobb, papper och massa annat som ska fixas. Men nu är det klart och ni ska bli uppdaterad från och med nu!