Jag såg vad Anna Danielsson skrev på Facebook och det var så klockrent! "Man vet att man kollar på fotboll med ramvikare när man hör kommentarer som: fotboll utan korv är händelselöst... Och, jag har faktiskt hållit en jämn nivå hela tiden, jag har varit dålig varje match."

Jag vill bara säga att jag lever men jag kommer inte skriva lika mycket längre, som ni kanske har märkt så har jag tappat motivtionen till det. Men forsätt kika in för någon gång ibland kommer det ett inlägg.

Bra väder, bra humör. I kväll samlades vi hos Jessica, vi desperata tjejer som försökte få uppmärksamhet från killarna vid huset bredvid. Vi gav upp efter ca en timme. När jag åkte hem därifrån så står jag och väntar i ett rödljus hur länge som helst och då menar jag länge! I USA har dom inte kommit på det där men att rödljusen ändras när det kommer en bil utan det ändras bara på tid... Iallafall så stod jag och väntade ett bra tag tills jag fick nog, jag backade och körde in på en mack för att köra runt så jag kom till den sidan av trafikljusen där det var grönt. Man får ju inte vara dum inte! Jag hoppas ni förstod lite av vad jag menade.

Nu är jag 21 även här i staterna och jag har aldrig varit så otaggad inför en födelsedag förut och jag har aldrig tyckt att födelsedagar har varit så roliga. Eller andras födelsedagar är ju okej men min... nej.

Regn, regn, regn... Vädret är inte kul! Jag har ingen energi och jag längtar hem. Ingenting har med familjen att göra det är vädret som spelar oss alla ett spratt.

Jag hade tråkigt och jag kunde inte sova igår natt så jag var lite kreativ i Paint. Detta är alla svenska (och en Norsk) Au Pairer i området som jag umgås med. Ni kanske förstår att jag och Ida känner oss lite ensamma.

Jag känner att det börjar närma sig slutet nu, det är endast 12 veckor kvar innan min Mamma, hennes man, mina två bröder, en flickvän, min syster, mormor och morfar, moster och hennes man, två kusiner kommer och förhoppningsvis min pojkvän (känn pressen Fredric) kommer och hälsar på. 12 veckor! Dock ska jag jobba tre till veckor efter att dom har åkt hem men det är en värdslig sak.

Jag ska snart försöka att lägga in bilderna på datorn,har inte gjort det på minst en månad... Men nu måste jag sova för imorgon ska jag till New York för att se Mamma Mia och sen göra av med lite pengar, vi får se vad jag kommer hem med!

Jag närmar mig ett slut på denna resa, det är 19 veckor och två dagar innan jag sätter mig på ett plan som ska ta mig till Sverige. Då har inte jag stått på svensk mark sedan ett år, tre veckor och en dag tillbaka! Den 5 september åker jag från USA och den 6 september landar jag i SVERIGE! Det är i alla fall det datumet jag ska välja sen får jag vänta ett tag på mina biljetter och se om jag får det datumet, om jag har otur så får jag en vecka efter.

Igår var vi på en fest med massor av människor från England, hur kul som helst! Första riktiga festen på åtta månader.

För en vecka sedan var jag i Miami med Fredric, det känns som en helt annan värld. En värld som jag saknar! Jag och en vän pratade nyss och hon är väldigt lycklig över sina värdbarn och hela situationen här. Jag är också lycklig över min värdfamilj, mina underbara vänner jag har här och allt jag har möjlighet till att göra. Men det är alltid en del av mig som saknas när jag är här och det är allt jag har hemma. Inte för att jag grinar över det men vissa gånger känner man bara att man vill hem och hälsa på, ge mamma, pappa och bror en kram, umgås med alla fina vänner, möta två glada hundar i hallen och pussa på Fredric.

Onsdag betyder Au Pair möte. Många Au Pairer från städer runt om samlas, idag var vi 27 stycken om jag räknade rätt. Det är alltid kul att träffa nya människor och man pratar alltid med någon ny på dessa möten. Så onsdagar här borta är helt okej!

Igår kändes det väldigt konstigt att Fredric åkte hem och jag stannade kvar. Men nu känns det väldigt normalt igen, inte för att jag inte saknar han för det gör jag! Men det här livet är något jag har blivit van vid det är vardag för mig. Här vet jag vad jag ska göra varje dag, i Sverige vet jag inte vad jag skulle göra på dagarna. Men nu är det bara sommaren kvar och sen åker jag hem! Medan jag var i Miami fick jag massa papper hem skickade, ett kuvert med massa papper om jag vill förlänga och ett annat med papper om hemresan. Jag har en månad på mig innan jag måste ha bestämt datum sen måste jag vänta ca två månader innan jag för mina biljetter skickade till mig. Tiden går fort!

Nu är jag tillbaka från Miami! Vi har haft det underbart. För några timmar sedan lämnade jag Fredric på flygplatsen, det var jobbigt men inte alls lika jobbigt som när jag lämnade han i Skövde för 8,5 månader sedan.